Fastnade idag för en artikel hos DN.se som rapporterar om en undersökning som kallas för Nils-Holgersson-rapporten. Rapporten innebär att man ”flyttar” ett flerbostadshus till varje kommun i landet och kostnaderna för de olika kommunerna jämförs. Det är Fastighetsägarna, HSB, Hyresgästföreningen, Riksbyggen och Sabo som tillsammans genomför rapporten och det är allt som ofta väldigt intressanta slutsatser som kommer fram, så även den här gången.
Generellt varierar taxor och avgifter rejält mellan de olika kommunerna och den största av de alla är just prishöjningen från landets elnätsföretag. Det senaste året hade prishöjningar för användandet av elnätet på omkring 8,5 procent. De här höjningarna får också svidande kritik i Nils Holgersson-rapporten.
Det är mer eller mindre omöjligt att som kund kunna byta leverantör av elnäten. Marknaden kan sägas vara en monopolmarknad eftersom det helt enkelt inte finns några alternativ. Energimarknadsinspektionen (EI) är också den myndighet som skall granska elnätsföretagen. Visar en undersökning att det oskäliga priser skall också bolagen betala tillbaka pengar till kunderna. Det händer dock mer och mer sällan. Nils Holgersson-rapporten menar att det sätts för lite press på bolagen. Det måste bli hårdare.
De högsta priserna för att bruka elnätet finns i Munkedal och billigast är det i Luleå. En familj i Munkedal betalar 369 kronor per kvadratmeter och år i taxor och avgifter för att få hem elen till huset. I Luleå ligger motsvarande kostnad på på 212 kronor per kvadratmeter och år. Förklaringen till skillnaderna hittas delvis genom att det är dyrare att leverera tjänsterna i glesbygd än i tätorter. Andra skillnader bedömer Nils Holgersson-gruppen som oskäliga.
EI själva menar på att det trots avgiftshöjningar de senaste åren fortfarande är en dålig lönsamhet. Det är kan i sin tur leda till att nödvändiga investeringar inte görs och därmed till att fler och längre elavbrott inträffar.